.

Hur töntigt det än låter så har Michael Jackson betytt jättemycket för mig under min uppväxt. Han har varit min Gud. Han har gett mig hopp, självförtroende, tröst och kärlek när jag har behövt det. Självklart då genom sin musik och existens och förmåga att förtrolla! Jag blir helt knäpp varje gång jag ser en video eller hör en låt jag inte hört på länge. Hans musik fyller mig med glädje.

Hoppas ni mår fantastiskt bra! :)

Väl i Nässjö gick jag till Nässjö Trafikskola. Min känsel i benen var ungefär lika med noll när jag kom fram. Där satt jag och väntade 45 min innan riskutbildningen började kl 8. Grymt bra kurs ändå tycker jag. Tycker faktiskt det är bra att de infört den, även att man får betala 700 kr för 3 timmar. Blev väldigt upplyst om riskerna och kommer nog tänka en extra extra gång innan jag sätter mig i bilen i olika situationer. OCH man fick även en vit ostmacka och en Cola! Lixom bara en sån sak!

Senare gick vi till Sibylla för det obligatoriska fyllekäket. Där träffade vi THE KILLERS och några av deras polare. Tro det eller ej. De stod där i kön och beställde hamburgare. Inte visste jag att det bandet bestod av Kognitiva Beteendevetare från Halmstad. Men tydligen! Ibland lär man sig ju ett och annat.  Himla trevligt var det iaf!

Jag minns när jag satt i ditt knä och du läste saga för mig.

Kom hem från träningen för några timmar sen. Ambitiöst om jag får säga det själv. Fast var sjukt jobbigt att gå upp i morse! Var hos Dea till halv 3 i natt, så kom ju inte i säng jättetidigt om man säger så. Fick låna några klänningar av Dea med och knäpp som jag e börja jag ju prova dem när jag kom hem. Så somnade nog inte förrän runt 4 hehe.

Sitter här och filar på ett personligt brev. Usch sånt är så himelens svårt. Jag är inte direkt den som brukar sälja mig själv om man säger så haha. Men jag tror det börjar likna något.

Igår var en dag värd att minnas. Jag och Nalle var äntligen och pantade det som blivit efter alla små fester vi haft.

Kan heller inte bestämma mig för om jag ska börja plugga till hösten. Vet inte riktigt vad jag vill läsa till, men samtidigt kanske man aldrig kommer på det om man inte provar något man tror passar. Och jag villl verkligen inte bli en sån som fastar på ett ställe där man inte utvecklas o blir bekväm där bara för det är ett fast arbete. Känns bara så sjukt jobbigt att man inte känner att   oj, detta ska jag jobba med!, eller my good detta brinner jag för! Men samtidigt är jag ju inte ensam om att känna så. Är ju ganska normalt att känna så i början av sitt vuxna liv så vitt jag vet.

Jisses vad tiden har gått fort idag. Pluggat körkortsteori och sökt jobb på förmiddagen, följt Nalle till skolan, gått på stan, tecknat lite granna och fikat med fina Katrine på Kaffe Paus (sjukt najs cafe, just saying). Kul att träffa kvinnan igen, var ett tag sen nu (typ nån vecka sen kanske hehe). Känns längesen iaf. Hon praktiserar på Jnytt just nu, imorgon skulle hon bland annat ringa till David Batra. (!) LIKSOM DET GÖR MAN JU VARJE DAG. Cool är vad hon är.

Jag känner mig misshandlad. Har sån sjuk träningsvärk att det är pinsamt! Jag och Becca var på Box igår, vilket var jättekul och väldigt givande. Idag var vi på Aurobics, vilket inte var alls lika kul. Det var för svårt för att kunna slappna av och träna. Man var hela tiden tvungen att fokusera på att göra rätt rörelser, och rörelserna var onödigt svåra. Men antar att det är det som är meningen med Aurobics. Not my cup of tea alltså.

Ringde precis Nässjö körskola för att kolla hur mycket riskutbildningen kostade hos dem. Den var aningen billigare än den billigaste jag hittat i Jönköping. Det var ju najs. Så hade precis tänkt boka in en hos dem när hon säger att "men det är ju tre år sen du skrev in dig här" och jag fattar inte riktigt vad det har med saken att göra, men då säger hon att medlemskap hos dem är bara giltigt i 2 år. Det hade jag inte en susning om när jag skrev in mig där för 1800 kr. Till typ ingen nytta, ångrar som sjutton att jag skrev in mig över huvudtaget. Hade varit bättre att ta det privat. Självklart hade jag väl inte tänkt att jag skulle dra ut på tiden till tre år, men det har bara blivit så. Kört lite då och då, men inte mer, har liksom inte varit taggad att ta körkort. Första gångerna hade jag mest dåligt samvete över hur mycket avgaser jag släppte ut, tyckte det var onödigt att ha körkort, kunde lika gärna åka tåg. Det har man ju gjort hela livet. Men nu har jag väl insett att man behöver ett, dels för att det finns många fler jobbmöjligheter då, dels för att det kan vara bra att ha privat i framtiden. Så nu ska det tagas, det där förbenade kortet.

Ska strax rulla mot stationen nu.

Här sitter jag i den hemskt fantastiska underbara lilla hålan Forserum. Jo precis. Jag är hemma på besök i det lilla gula huset på kullen. Som jag skrivit tidigare fyller Ebba och mormor år idag, så vi har haft ett litet minikalas för dom. Mamma har bjudit på god mat (VIKTIGT: Uffe har skalat potatisen) och tårta. Ebba och mormor har fått finfina presenter. Gav mormor boken Zahiren av Paulo Coelho, den ska tydligen vara väldigt bra, mycket kärlek och sånt, det passar mormor. Ebba fick ett läppglans formad som en stilettklacksko och lite roliga pennor av mig. Ne jag vet, låter inte mycket för världen, men det är ju tanken som räknas hehe.

Idag är det fredag. Veckans bästa dag. Alla är på bra humör, de flesta slutar tidigt från jobbet och vet att de bara ska hem och gotta sig i två hela dagar eller ja, kanske roa sig på något vänster. Jag säger bara GRATTIS till er!

Hoppas ni haft en himelens fin dag!

Här sitter jag och käkar havregrynsgröt med kanel och skivad banan på, himla najs kombination måste jag säga.

Och jo klart man kan tycka att det är en himla trist första rubrik i mitt alldeles första inlägg i min alldeles första blogg. Men jag bara kände att det kom till mina fingrar, det kändes helt enkelt SÅ rätt. Dels för att det är en himla bra låt och dels för att det är lite så man kan definiera mitt liv som det är just nu. Det är lite så där dunkelt, stilla och otydligt. Tittar man riktigt riktigt noga kan man se lite konturer längre bort i rummet. Kan hända att det är en utbildning? En kurs? Ett jobb? En ny stad?.. Ja vem vet. Förhoppningsvis och ja säkerligen kommer dessa konturer bli allt klarare ju nämre våren, sommaren och solen kommer.